Sefanja 2:1 Församla er, ja, församla er, du icke önskade folk; 2:2 Innan påbudet bär fram, innan dagen går som agnarna, innan HERRENS brinnande vrede kommer över dig, före HERRENS dag ilska kommer över dig. 2:3 Söken HERREN, alla ni ödmjuka på jorden, som har gjort hans dom; sök rättfärdighet, sök ödmjukhet; kanske ni blir gömda på Herrens vredes dag. 2:4 Ty Gaza skall bliva övergiven och Askelon till en ödemark; de skola fördriva ut Ashdod vid middagsdagen, och Ekron skall ryckas upp. 2:5 Ve invånarna vid havets kust, folket i landet Cherethiter! HERRENS ord är emot dig; O Kanaan, landet av filistéerna, jag skall förgöra dig, så att det inte blir något invånare. 2:6 Och havets kust skall vara bostäder och stugor för herdar och veck för flockar. 2:7 Och kusten skall vara för kvarlevan av Juda hus; de ska föda därpå: i Askelons hus skola de lägga sig till ro afton, ty HERREN deras Gud skall besöka dem och vända bort deras fångenskap. 2:8 Jag har hört Moabs smälek och smädelser från barnens barn Ammon, varmed de hånade mitt folk och höjde sig mot deras gräns. 2:9 Därför så sant jag lever, säger HERREN Sebaot, Israels Gud, sannerligen Moab skall vara som Sodom, och Ammons barn som Gomorra, ja uppfödning av nässlor och saltgropar och en evig ödeläggelse: den återstoden av mitt folk skola plundra dem, och återstoden av mitt folk ska äga dem. 2:10 Detta skall de ha för sin stolthet, ty de har smädat och storade sig mot HERREN Sebaots folk. 2:11 HERREN skall vara fruktansvärd mot dem, ty han skall svälta ut alla gudar jorden; och människor skola tillbe honom, var och en från sin plats, ja, alla hedningarnas öar. 2:12 Också ni etiopier! I skolen dräpas med mitt svärd. 2:13 Och han skall räcka ut sin hand mot norr och förgöra Assyrien; och han skall göra Nineve till en ödemark och torr som en öken. 2:14 Och hjordar ska lägga sig mitt ibland henne, alla djuren i landet nationer: både skarven och skarven skola stanna på den övre delen överliggare av det; deras röst skall sjunga i fönstren; ödeläggelse skall vara på trösklarna, ty han skall blotta cederverket. 2:15 Detta är den glädjestad som bodde oförsiktigt, som sades i henne hjärta, jag är, och det finns ingen utom mig: hur har hon blivit en ödeläggelse, en plats för djur att lägga sig på! varenda en som går förbi hon skall väsa och vifta med handen.