Psalmer
141:1 Herre, jag ropar till dig; skynda till mig; lyssna på min röst, när
Jag ropar till dig.
141:2 Låt min bön stå fram inför dig som rökelse; och lyftningen av
mina händer som kvällsoffret.
141:3 Ställ en vakt, HERRE, framför min mun; behåll mina läppars dörr.
141:4 Böj inte mitt hjärta till något ont, att göra onda gärningar med
män som gör orättfärdighet, och låt mig inte äta av deras läckerheter.
141:5 Låt de rättfärdiga slå mig; det skall vara en nåd, och låt honom tillrättavisa
mig; det skall vara en förträfflig olja, som icke skall krossa mitt huvud, ty ännu
min bön skall också vara i deras olyckor.
141:6 När deras domare störtas på steniga platser, skola de höra min
ord; för de är söta.
141:7 Våra ben är utspridda vid gravens mynning, som när man hugger och
klyver trä på jorden.
141:8 Men mina ögon är till dig, HERRE HERRE; på dig är min förtröstan; lämna
inte min själ utblottad.
141:9 Bevara mig från de snaror som de har lagt åt mig, och näverna
orättfärdiga arbetare.
141:10 Låt de ogudaktiga falla i sina egna nät, medan jag undkommer.