Ordspråk
5:1 Min son, akta på min vishet och böj ditt öra för mitt förstånd.
5:2 för att du må akta på förstånd och för att dina läppar må bevara
kunskap.
5:3 Ty en främmande kvinnas läppar droppar som en honungskaka, och hennes mun är
mjukare än olja:
5:4 Men hennes ände är bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd.
5:5 Hennes fötter gå ner till döden; hennes steg tar tag i helvetet.
5:6 För att du inte skulle begrunda livets väg, hennes vägar är rörliga, det
du kan inte känna dem.
5:7 Hören mig därför nu, I barn, och vik icke från orden
min mun.
5:8 Flytta din väg långt från henne, och kom inte nära dörren till hennes hus.
5:9 Så att du inte ger din ära åt andra och dina år åt de grymma.
5:10 Så att främlingar inte mättas av din rikedom; och ditt arbete vara i
en främlings hus;
5:11 Och du sörjer till sist, när ditt kött och din kropp förtäras,
5:12 Och säg: Huru har jag hatat tuktan, och mitt hjärta föraktat tillrättavisning?
5:13 Och jag har inte hört mina lärares röst och inte böjt mitt öra till
dem som instruerade mig!
5:14 Jag var nästan i all ondska mitt i församlingen och församlingen.
5:15 Drick vatten ur din egen cistern och rinnande vatten ur din
egen brunn.
5:16 Låt dina källor skingras ut och floder av vatten i
gator.
5:17 Låt dem bara vara dina och inte främlingars med dig.
5:18 Må din källa vara välsignad, och gläd dig med din ungdoms hustru.
5:19 Låt henne vara som en kärleksfull hind och behaglig löjrom; låt hennes bröst mätta
dig hela tiden; och var du alltid hänförd av hennes kärlek.
5:20 Och varför vill du, min son, bli hänförd av en främmande kvinna och omfamna
en främlings barm?
5:21 Ty människors vägar äro inför HERRENS ögon, och hon begrundar
alla hans färder.
5:22 Hans egna missgärningar skola ta den ogudaktige själv, och han skall hållas fast
med sina synders linor.
5:23 Han skall dö utan anvisning; och i sin dårskaps storhet han
ska gå vilse.