Ordspråk 5:1 Min son, akta på min vishet och böj ditt öra för mitt förstånd. 5:2 för att du må akta på förstånd och för att dina läppar må bevara kunskap. 5:3 Ty en främmande kvinnas läppar droppar som en honungskaka, och hennes mun är mjukare än olja: 5:4 Men hennes ände är bitter som malört, skarp som ett tveeggat svärd. 5:5 Hennes fötter gå ner till döden; hennes steg tar tag i helvetet. 5:6 För att du inte skulle begrunda livets väg, hennes vägar är rörliga, det du kan inte känna dem. 5:7 Hören mig därför nu, I barn, och vik icke från orden min mun. 5:8 Flytta din väg långt från henne, och kom inte nära dörren till hennes hus. 5:9 Så att du inte ger din ära åt andra och dina år åt de grymma. 5:10 Så att främlingar inte mättas av din rikedom; och ditt arbete vara i en främlings hus; 5:11 Och du sörjer till sist, när ditt kött och din kropp förtäras, 5:12 Och säg: Huru har jag hatat tuktan, och mitt hjärta föraktat tillrättavisning? 5:13 Och jag har inte hört mina lärares röst och inte böjt mitt öra till dem som instruerade mig! 5:14 Jag var nästan i all ondska mitt i församlingen och församlingen. 5:15 Drick vatten ur din egen cistern och rinnande vatten ur din egen brunn. 5:16 Låt dina källor skingras ut och floder av vatten i gator. 5:17 Låt dem bara vara dina och inte främlingars med dig. 5:18 Må din källa vara välsignad, och gläd dig med din ungdoms hustru. 5:19 Låt henne vara som en kärleksfull hind och behaglig löjrom; låt hennes bröst mätta dig hela tiden; och var du alltid hänförd av hennes kärlek. 5:20 Och varför vill du, min son, bli hänförd av en främmande kvinna och omfamna en främlings barm? 5:21 Ty människors vägar äro inför HERRENS ögon, och hon begrundar alla hans färder. 5:22 Hans egna missgärningar skola ta den ogudaktige själv, och han skall hållas fast med sina synders linor. 5:23 Han skall dö utan anvisning; och i sin dårskaps storhet han ska gå vilse.