Micah
2:1 Ve dem som tänka ut orättfärdighet och göra ondska på sina sängar! när
morgonen är ljus, de utövar det, eftersom det är i kraften av
deras hand.
2:2 Och de begära åkrar och inta dem med våld; och hus, och ta
så förtrycka de en man och hans hus, en man och hans
arv.
2:3 Därför säger HERREN så: Se, mot denna familj tänker jag ut
en ondska, från vilken ni inte skolen ta bort era halsar; inte heller ska ni gå
högmodigt: ty denna tid är ond.
2:4 På den dagen skall man ta upp en liknelse mot dig och klaga med en
bedrövlig klagan och säg: Vi äro alldeles bortskämda; han har förändrat
del av mitt folk, huru har han tagit det ifrån mig! vänder han bort
har delat våra åkrar.
2:5 Därför skall du inte ha någon som kastar ett snöre genom lottning i den
HERRENS församling.
2:6 Profetera inte, säger de till dem som profeterar; de skola inte profetera
för dem, så att de inte skämmas.
2:7 Du som har fått namnet Jakobs hus, är HERRENS Ande
ansträngd? är detta hans gärningar? gör inte mina ord gott mot honom det
går upprätt?
2:8 Ännu på senare tid har mitt folk uppstått som en fiende: I dra av manteln
med kläderna från dem som går förbi tryggt när människor avstår från krig.
2:9 Kvinnorna i mitt folk har ni drivit bort från deras ljuvliga hus; från
deras barn har ni tagit bort min härlighet för alltid.
2:10 Stå upp och gå bort; ty detta är inte din vila, eftersom den är orenad,
det skall förgöra dig, även med en svår förödelse.
2:11 Om en man som vandrar i anden och lögn ljuger och säger: Jag vill
profetera för dig om vin och stark dryck; han ska till och med vara
detta folks profet.
2:12 Jag skall sannerligen församla dig, Jakob, allihop; Jag kommer säkert att samla ihop
kvarleva av Israel; Jag skall sammanfoga dem som Bosras får, som
hjorden mitt i sin hjord, de skola föra mycket brus
på grund av mängden män.
2:13 Brytaren har gått upp framför dem: de har brutit upp och gått förbi
genom porten och gå ut genom den, och deras konung skall gå förbi
inför dem, och HERREN över dem.