Micah 2:1 Ve dem som tänka ut orättfärdighet och göra ondska på sina sängar! när morgonen är ljus, de utövar det, eftersom det är i kraften av deras hand. 2:2 Och de begära åkrar och inta dem med våld; och hus, och ta så förtrycka de en man och hans hus, en man och hans arv. 2:3 Därför säger HERREN så: Se, mot denna familj tänker jag ut en ondska, från vilken ni inte skolen ta bort era halsar; inte heller ska ni gå högmodigt: ty denna tid är ond. 2:4 På den dagen skall man ta upp en liknelse mot dig och klaga med en bedrövlig klagan och säg: Vi äro alldeles bortskämda; han har förändrat del av mitt folk, huru har han tagit det ifrån mig! vänder han bort har delat våra åkrar. 2:5 Därför skall du inte ha någon som kastar ett snöre genom lottning i den HERRENS församling. 2:6 Profetera inte, säger de till dem som profeterar; de skola inte profetera för dem, så att de inte skämmas. 2:7 Du som har fått namnet Jakobs hus, är HERRENS Ande ansträngd? är detta hans gärningar? gör inte mina ord gott mot honom det går upprätt? 2:8 Ännu på senare tid har mitt folk uppstått som en fiende: I dra av manteln med kläderna från dem som går förbi tryggt när människor avstår från krig. 2:9 Kvinnorna i mitt folk har ni drivit bort från deras ljuvliga hus; från deras barn har ni tagit bort min härlighet för alltid. 2:10 Stå upp och gå bort; ty detta är inte din vila, eftersom den är orenad, det skall förgöra dig, även med en svår förödelse. 2:11 Om en man som vandrar i anden och lögn ljuger och säger: Jag vill profetera för dig om vin och stark dryck; han ska till och med vara detta folks profet. 2:12 Jag skall sannerligen församla dig, Jakob, allihop; Jag kommer säkert att samla ihop kvarleva av Israel; Jag skall sammanfoga dem som Bosras får, som hjorden mitt i sin hjord, de skola föra mycket brus på grund av mängden män. 2:13 Brytaren har gått upp framför dem: de har brutit upp och gått förbi genom porten och gå ut genom den, och deras konung skall gå förbi inför dem, och HERREN över dem.