Jobb
16:1 Då svarade Job och sade:
16:2 Jag har hört mycket sådant: eländiga tröstare ären I alla.
16:3 Skall fåfänga ord få ett slut? eller vad uppmuntrar dig att du
svarar?
16:4 Jag kunde också tala som ni: om er själ var i min själs ställe,
kunde samla ord mot dig och skaka mitt huvud åt dig.
16:5 Men jag vill stärka dig med min mun och mina läppars rörlighet
borde dämpa din sorg.
16:6 Fastän jag talar, blir min sorg inte överdriven, och om jag låter bli, vad är
jag lättade?
16:7 Men nu har han gjort mig uttröttad, du har gjort hela min skara ödeläggande.
16:8 Och du har fyllt mig med rynkor, som är ett vittne mot mig.
och min magerhet som stiger upp i mig vittnar om mitt ansikte.
16:9 Han sliter sönder mig i sin vrede, han som hatar mig; han gnager på mig med sin
tänder; min fiende skärper sina ögon på mig.
16:10 De har gapat på mig med sin mun; de har slagit mig på
kind förebrående; de har samlat sig mot mig.
16:11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga och överlämnat mig i händerna
av de onda.
16:12 Jag var lugn, men han har krossat mig; han har också tagit mig
min hals och skakade mig i sönder och satte mig upp för hans märke.
16:13 Hans bågskyttar omringar mig, han klyftar isär mina tyglar, och
skonar inte; han häller ut min galla på marken.
16:14 Han krossar mig med brott på brott, han springer över mig som en jätte.
16:15 Jag har sytt säckväv på min hud och orenat mitt horn i stoftet.
16:16 Mitt ansikte är fult av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga;
16:17 Inte för någon orättvisa i mina händer; också min bön är ren.
16:18 O jord, täck inte mitt blod, och låt mitt rop inte ha någon plats.
16:19 Och nu, se, mitt vittne är i himlen, och mitt vittnesbörd är i höjden.
16:20 Mina vänner hånar mig, men mitt öga utgjuter tårar för Gud.
16:21 O, om man skulle vädja för en människa med Gud, som en människa vädjar för sin
granne!
16:22 När några år kommer, då skall jag gå den väg som jag inte kommer ifrån
lämna tillbaka.