Jobb 16:1 Då svarade Job och sade: 16:2 Jag har hört mycket sådant: eländiga tröstare ären I alla. 16:3 Skall fåfänga ord få ett slut? eller vad uppmuntrar dig att du svarar? 16:4 Jag kunde också tala som ni: om er själ var i min själs ställe, kunde samla ord mot dig och skaka mitt huvud åt dig. 16:5 Men jag vill stärka dig med min mun och mina läppars rörlighet borde dämpa din sorg. 16:6 Fastän jag talar, blir min sorg inte överdriven, och om jag låter bli, vad är jag lättade? 16:7 Men nu har han gjort mig uttröttad, du har gjort hela min skara ödeläggande. 16:8 Och du har fyllt mig med rynkor, som är ett vittne mot mig. och min magerhet som stiger upp i mig vittnar om mitt ansikte. 16:9 Han sliter sönder mig i sin vrede, han som hatar mig; han gnager på mig med sin tänder; min fiende skärper sina ögon på mig. 16:10 De har gapat på mig med sin mun; de har slagit mig på kind förebrående; de har samlat sig mot mig. 16:11 Gud har överlämnat mig åt de ogudaktiga och överlämnat mig i händerna av de onda. 16:12 Jag var lugn, men han har krossat mig; han har också tagit mig min hals och skakade mig i sönder och satte mig upp för hans märke. 16:13 Hans bågskyttar omringar mig, han klyftar isär mina tyglar, och skonar inte; han häller ut min galla på marken. 16:14 Han krossar mig med brott på brott, han springer över mig som en jätte. 16:15 Jag har sytt säckväv på min hud och orenat mitt horn i stoftet. 16:16 Mitt ansikte är fult av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga; 16:17 Inte för någon orättvisa i mina händer; också min bön är ren. 16:18 O jord, täck inte mitt blod, och låt mitt rop inte ha någon plats. 16:19 Och nu, se, mitt vittne är i himlen, och mitt vittnesbörd är i höjden. 16:20 Mina vänner hånar mig, men mitt öga utgjuter tårar för Gud. 16:21 O, om man skulle vädja för en människa med Gud, som en människa vädjar för sin granne! 16:22 När några år kommer, då skall jag gå den väg som jag inte kommer ifrån lämna tillbaka.