Jesaja
52:1 Vakna, vakna; iklä dig din styrka, o Sion; ta på dig din vackra
kläder, Jerusalem, du heliga stad!
kom in i dig de oomskurna och orena.
52:2 Skaka dig från stoftet; ställ dig upp och sätt dig ned, Jerusalem, lös
dig själv från din halsband, du fångna dotter Sion.
52:3 Ty så säger HERREN: I har sålt eder för intet; och du
ska lösas in utan pengar.
52:4 Ty så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog förut ned till Egypten för att
vistas där; och assyrier förtryckte dem utan anledning.
52:5 Så nu, vad har jag här, säger HERREN, att mitt folk är intaget
borta för intet? de som råder över dem får dem att tjuta, säger han
HERRE; och mitt namn hädas ständigt varje dag.
52:6 Därför skall mitt folk känna mitt namn, därför skola de känna in det
den dagen då jag är den som talar: se, det är jag.
52:7 Hur vackra på bergen är inte hans fötter som bringar gott
budskap, som förkunnar fred; som ger goda nyheter om gott, det
förkunnar frälsning; som säger till Sion: Din Gud är konung!
52:8 Dina väktare skola höja rösten; med rösten tillsammans skall de
sjung, ty de skola se öga mot öga, när HERREN skall återvända
Sion.
52:9 Bryt ut i glädje, sjung tillsammans, I Jerusalems ödemarker!
HERREN har tröstat sitt folk, han har löst Jerusalem.
52:10 HERREN har blottat sin heliga arm för alla folks ögon; och
alla jordens ändar skola se vår Guds frälsning.
52:11 Gå bort, gå bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå
ni ut ur henne; varen ni rena, som bär kärlen till
HERRE.
52:12 Ty I skolen icke gå ut med brådska eller fly, ty HERREN skall
gå före dig; och Israels Gud skall vara din belöning.
52:13 Se, min tjänare skall handla förståndigt, han skall bli upphöjd och
prisas och vara mycket hög.
52:14 Liksom många häpnade över dig; hans ansikte var så skadad mer än någon annan
människan och hennes gestalt mer än människornas barn.
52:15 Så skall han stänka många folk; kungarna skall sluta sin mun
honom: ty det som inte hade blivit sagt till dem skola de se; och det
vad de inte hade hört skola de ta hänsyn till.