Jesaja 52:1 Vakna, vakna; iklä dig din styrka, o Sion; ta på dig din vackra kläder, Jerusalem, du heliga stad! kom in i dig de oomskurna och orena. 52:2 Skaka dig från stoftet; ställ dig upp och sätt dig ned, Jerusalem, lös dig själv från din halsband, du fångna dotter Sion. 52:3 Ty så säger HERREN: I har sålt eder för intet; och du ska lösas in utan pengar. 52:4 Ty så säger Herren, HERREN: Mitt folk drog förut ned till Egypten för att vistas där; och assyrier förtryckte dem utan anledning. 52:5 Så nu, vad har jag här, säger HERREN, att mitt folk är intaget borta för intet? de som råder över dem får dem att tjuta, säger han HERRE; och mitt namn hädas ständigt varje dag. 52:6 Därför skall mitt folk känna mitt namn, därför skola de känna in det den dagen då jag är den som talar: se, det är jag. 52:7 Hur vackra på bergen är inte hans fötter som bringar gott budskap, som förkunnar fred; som ger goda nyheter om gott, det förkunnar frälsning; som säger till Sion: Din Gud är konung! 52:8 Dina väktare skola höja rösten; med rösten tillsammans skall de sjung, ty de skola se öga mot öga, när HERREN skall återvända Sion. 52:9 Bryt ut i glädje, sjung tillsammans, I Jerusalems ödemarker! HERREN har tröstat sitt folk, han har löst Jerusalem. 52:10 HERREN har blottat sin heliga arm för alla folks ögon; och alla jordens ändar skola se vår Guds frälsning. 52:11 Gå bort, gå bort, gå ut därifrån, rör inte vid något orent; gå ni ut ur henne; varen ni rena, som bär kärlen till HERRE. 52:12 Ty I skolen icke gå ut med brådska eller fly, ty HERREN skall gå före dig; och Israels Gud skall vara din belöning. 52:13 Se, min tjänare skall handla förståndigt, han skall bli upphöjd och prisas och vara mycket hög. 52:14 Liksom många häpnade över dig; hans ansikte var så skadad mer än någon annan människan och hennes gestalt mer än människornas barn. 52:15 Så skall han stänka många folk; kungarna skall sluta sin mun honom: ty det som inte hade blivit sagt till dem skola de se; och det vad de inte hade hört skola de ta hänsyn till.