hebréer
4:1 Låt oss därför frukta, att vi inte lämnar ett löfte att ingå
hans vila, någon av er borde tyckas komma till brist på den.
4:2 Ty för oss har evangeliet predikats såväl som för dem, men ordet
predikade inte gagnade dem, inte blandas med tro på dem som
hörde det.
4:3 Ty vi som har trott gå in i vilan, såsom han sade: Liksom jag
svurit i min vrede, om de kommer in i min vila, fastän gärningarna
var färdiga från världens grundläggning.
4:4 Ty han talade på en viss plats på den sjunde dagen på detta sätt: Och Gud
vilade den sjunde dagen från alla hans gärningar.
4:5 Och på denna plats igen, om de kommer in i min vila.
4:6 Eftersom det därför återstår att några måste gå in där, och de ska
som det först predikades gick inte in på grund av otro:
4:7 Åter begränsar han en viss dag och säger till David: I dag, efter så lång tid
en tid; som det är sagt: Om ni i dag hör hans röst, förhärda inte er
hjärtan.
4:8 Ty om Jesus hade givit dem vila, så skulle han inte få det sedan
talat om en annan dag.
4:9 Därför återstår en vila för Guds folk.
4:10 Ty den som går in i hans vila, han har också upphört med sin egen
verk, som Gud gjorde från sina.
4:11 Låt oss därför arbeta för att gå in i denna vila, så att ingen faller efter
samma exempel på otro.
4:12 Ty Guds ord är snabbt och kraftfullt och skarpare än något annat
tveeggat svärd, genomträngande ända till att dela själen och
ande och leder och märg, och är en urskiljare av tankarna
och hjärtats avsikter.
4:13 Inte heller finns det någon varelse som inte är uppenbar för hans ögon, utan alla
saker är nakna och öppnade för ögonen på honom som vi måste med
do.
4:14 Eftersom vi då har en stor överstepräst, som har gått in i
himlar, Jesus Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse.
4:15 Ty vi har inte en överstepräst som inte kan beröras av känslan
av våra svagheter; men var på alla punkter frestad som vi är, ändå
utan synd.
4:16 Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron, så att vi må
erhåll barmhärtighet och finn nåd till hjälp i nödens tid.