Hesekiel 20:1 Och det hände sig i det sjunde året, i den femte månaden, den tionde dagen i månaden, då några av Israels äldste kommo för att fråga av HERREN och satt inför mig. 20:2 Då kom HERRENS ord till mig: 20:3 Människobarn, tala till Israels äldste och säg till dem: Så säger Herren, HERREN; Kommer du för att fråga mig? Som jag lever, säger den Herre GUD, jag kommer inte att bli tillfrågad av dig. 20:4 Vill du döma dem, människobarn, vill du döma dem? få dem att känna deras fäders styggelser: 20:5 Och säg till dem: Så säger Herren, HERREN; På dagen när jag valde Israel och lyfte min hand till Jakobs hus säd, och gjorde mig känd för dem i Egyptens land, när jag lyfte upp mitt räcka åt dem och säga: Jag är HERREN eder Gud; 20:6 Den dag då jag lyfte upp min hand till dem för att föra ut dem Egyptens land till ett land som jag hade sett för dem, flytande med mjölk och honung, som är alla länders ära: 20:7 Då sade jag till dem: Kasta bort var och en hans styggelser ögon och orena eder icke med Egyptens avgudar. Jag är HERREN din Gud. 20:8 Men de gjorde uppror mot mig och ville inte höra mig; de gjorde det inte var och en kastade bort sina ögons styggelser, inte heller de överge Egyptens avgudar. Då sade jag: Jag vill utgjuta min vrede över dem, för att fullborda min vrede mot dem mitt i landet Egypten. 20:9 Men jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli orenat förut hedningarna, bland vilka de var, i vilkas åsyn jag gjorde mig känd till dem, genom att föra dem ut ur Egyptens land. 20:10 Därför lät jag dem dra ut ur Egyptens land och förde dem ut i öknen. 20:11 Och jag gav dem mina stadgar och förkunnade dem mina domar, som om en människan gör, han skall till och med leva i dem. 20:12 Dessutom gav jag dem mina sabbater för att vara ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle veta att jag är HERREN som helgar dem. 20:13 Men Israels hus gjorde uppror mot mig i öknen vandrade inte i mina stadgar, och de föraktade mina domar, som om en människan gör, han skall till och med leva i dem; och mina sabbater de mycket förorenad: då sade jag: Jag skulle utgjuta min vrede över dem i den vildmark, för att förtära dem. 20:14 Men jag gjorde för mitt namns skull, för att det inte skulle bli orenat förut hedningarna, för vilkas åsyn jag förde dem ut. 20:15 Men jag lyfte också min hand till dem i öknen, för att jag ville för dem inte in i det land som jag hade givit dem, flytande av mjölk och honung, som är alla länders härlighet; 20:16 Därför att de föraktade mina domar och vandrade inte i mina stadgar, utan förorenade mina sabbater, ty deras hjärtan följde efter deras avgudar. 20:17 Men mitt öga skonade dem från att förgöra dem, inte heller jag göra slut på dem i öknen. 20:18 Men jag sade till deras barn i öknen: Gå icke i öknen edra fäders stadgar, håll inte deras rätter och orena inte er själva med sina idoler: 20:19 Jag är HERREN, din Gud; vandra i mina stadgar och håll mina rätter, och gör dem; 20:20 Och helga mina sabbater; och de skall vara ett tecken mellan mig och dig, så att ni må veta att jag är HERREN, er Gud. 20:21 Men barnen gjorde uppror mot mig; de vandrade inte i min stadgar, och inte heller höll mina rätter för att göra dem, vilket om en man gör, han skall till och med bo i dem; de orenade mina sabbater; då sade jag: Jag vill utgjut min vrede över dem, för att fullborda min vrede mot dem i landet vildmark. 20:22 Men jag drog tillbaka min hand och gjorde för mitt namns skull, att det bör inte förorenas i hedningarnas ögon, i vilkas ögon jag förde fram dem. 20:23 Och jag lyfte min hand till dem i öknen, för att jag ville sprid dem bland hedningarna och skingra dem i länderna; 20:24 Därför att de inte hade verkställt mina domar, utan föraktade mina stadgar och hade orenat mina sabbater, och deras ögon var efter deras fäders idoler. 20:25 Därför gav jag dem också stadgar som inte var goda, och domar varvid de inte borde leva; 20:26 Och jag orenade dem genom deras egna gåvor, genom att de lät gå förbi genom elden allt som öppnar moderlivet, för att jag skulle kunna göra dem öde, så att de skulle veta att jag är HERREN. 20:27 Därför, du människobarn, tala till Israels hus och säg till dem: Så säger Herren, HERREN; Men i detta har dina fäder hädat mig, genom att de har begått ett brott mot mig. 20:28 Ty när jag hade fört dem in i landet, för vilket jag upphöjde min hand för att ge dem den, då såg de varje hög kulle och alla tjocka träd, och de offrade där sina offer, och där de framlade deras offers hets; även där gjorde de sitt ljuvlig doft och hällde ut där sina dryckesoffer. 20:29 Då sade jag till dem: »Vilken är den offerhöjd, dit I går? Och den dess namn kallas Bama än i dag. 20:30 Säg därför till Israels hus: Så säger Herren, HERREN; Är du orenad efter dina fäders sätt? och begå eder hor efteråt deras styggelser? 20:31 Ty när ni ger era gåvor, när ni låter era söner gå igenom eld, I orena eder med alla edra avgudar, ända till denna dag; och skall jag bli tillfrågad av dig, Israels hus? Som jag lever, säger den Herre GUD, jag kommer inte att bli tillfrågad av dig. 20:32 Och det som kommer i ert sinne skall inte ske alls, som ni säger: Vi kommer att vara som hedningar, som familjer i länderna, att tjäna trä och sten. 20:33 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, sannerligen med en stark hand och med en utsträckt arm och med utgjuten vrede skall jag härska över dig. 20:34 Och jag skall föra er ut ur folket och samla er ur landet länder där ni är utspridda, med stark hand och med en utsträckt arm, och med raseri utgjuten. 20:35 Och jag skall föra er in i folkets öken, och där skall jag vädja till dig ansikte mot ansikte. 20:36 Liksom jag vädjade med dina fäder i öknen i landet Egypten, så vill jag vädja mot er, säger Herren, HERREN. 20:37 Och jag skall låta dig gå under staven och föra dig in förbundets bindning: 20:38 Och jag skall utrensa från eder de upproriska och de som överträder mot mig: jag skall föra dem ut ur det land där de är bo som utländskt, och de skola icke komma in i Israels land vet att jag är HERREN. 20:39 Vad angår eder, Israels hus, så säger Herren, HERREN: Gå, tjäna er var och en hans avgudar, och även härefter, om ni inte lyssnar på mig: men orena inte mer mitt heliga namn med edra gåvor och med edra idoler. 20:40 Ty på mitt heliga berg, på Israels höga berg, säger Herren, HERREN, där skall hela Israels hus, alla ingå landet, tjäna mig; där skall jag behaga dem, och där skall jag kräva dina offergåvor och dina offergåvors förstagling, med allt ditt heliga ting. 20:41 Jag kommer att ta emot dig med din ljuva doft, när jag för dig ut från staden folk, och samla er från de länder där ni har varit spridd; och jag skall bli helgad i dig inför hedningarna. 20:42 Och I skolen inse att jag är HERREN, när jag för er in i Israels land, in i det land som jag lyfte min hand till ge det till dina fäder. 20:43 Och där skolen I komma ihåg edra vägar och alla edra gärningar som I varpå har blivit orenat; och I skolen avsky er själva för era egna ögon alla era ondska som ni har begått. 20:44 Och I skolen inse att jag är HERREN, när jag har arbetat med eder för mitt namns skull, inte efter dina onda vägar, inte heller efter dina fördärvade gärningar, ni Israels hus, säger Herren, HERREN. 20:45 Och HERRENS ord kom till mig och sade: 20:46 Människoson, vänd ditt ansikte mot söder och släpp ditt ord mot den söderut och profetera mot skogen på söderfältet; 20:47 Och säg till skogen i söder: Hör HERRENS ord; Således säger Herren, HERREN; Se, jag skall tända en eld i dig, och den skall förtär varje grönt träd i dig och varje torrt träd: den flammande lågan skall inte släckas, och alla ansikten från söder till norr skall brännas däri. 20:48 Och allt kött skall se att jag, HERREN, har tänt det; det skall inte ske släckt. 20:49 Då sade jag: Åh, Herre, HERRE! de säger om mig: Talar han inte liknelser?