Exodus 12:1 Och HERREN talade till Mose och Aron i Egyptens land och sade: 12:2 Denna månad skall vara början av månader för eder: den skall vara den första månaden på året till dig. 12:3 Tala till hela Israels menighet och säg: På tionde dagen i denna månad skall de ta till sig var och en ett lamm, enligt den deras fäders hus, ett lamm till ett hus. 12:4 Och om hushållet är för litet för lammet, så låt honom och hans granne bredvid hans hus ta det efter antalet själar; var och en efter vad han äter skall räkna din räkning lamm. 12:5 Ditt lamm skall vara felfritt, ett årsgammalt hane; ta ut det från fåren eller getterna: 12:6 Och I skolen behålla det till den fjortonde dagen i samma månad hela församlingen av Israels församling skall döda den i kväll. 12:7 Och de skola taga av blodet och slå det på båda sidostolparna och på den övre dörrposten till husen, där de skola äta det. 12:8 Och de skall äta köttet den natten, steka i eld och osyrat bröd; och med bittra örter skola de äta det. 12:9 Ät inte rått av det och inte alls neddränkt i vatten, utan stek i eld; hans huvud med hans ben och med dess antydan. 12:10 Och I skolen inte låta något av det bli kvar till morgonen; och det som blir kvar därav till morgonen, I skolen bränna upp med eld. 12:11 Och så skolen I äta det; med dina ländar omgjorda, dina skor på dina fötter och din stav i din hand; och I skolen äta det i hast Herrens påsk. 12:12 Ty i natt skall jag gå genom Egyptens land och slå alla den förstfödde i Egyptens land, både människor och djur; och mot alla Egyptens gudar, jag skall hålla dom. Jag är HERREN. 12:13 Och blodet skall vara eder till ett tecken på de hus där I ären. och när jag ser blodet, skall jag gå förbi dig, och plågan skall icke var över dig att förgöra dig, när jag slår Egyptens land. 12:14 Och denna dag skall vara eder till en åminnelse; och ni skall behålla det a festa för HERREN i edra släktled; I skolen hålla det en högtid genom en förordning för evigt. 12:15 I sju dagar skolen I äta osyrat bröd; även den första dagen ska ni göra ta bort surdegen ur edra hus, ty var och en som äter syrat bröd från den första dagen till den sjunde dagen skall den själen utrotas från Israel. 12:16 Och på den första dagen skall det vara en helig sammankomst, och på den På sjunde dagen skall en helig sammankomst hållas för dig; inget sätt att arbeta skall ske med dem, utom det som var och en måste äta, det bara får göras av dig. 12:17 Och I skolen hålla de osyrade brödens högtid; för i samma sak dag har jag fört era härar ut ur Egyptens land; därför skall I akten denna dag i edra släktled genom en evig förordning. 12:18 I den första månaden, på den fjortonde dagen i månaden vid afton, skall ni äta osyrat bröd, tills den en och tjugonde dagen i månaden kl även. 12:19 Sju dagar skall ingen surdeg finnas i edra hus, för var och en äter det som är syrat, skall även den själen utrotas från den Israels församling, vare sig han är främling eller född i landet. 12:20 I skolen inte äta något syrat; i alla era boningar skolen I äta osyrat bröd. 12:21 Då kallade Mose till sig alla de äldste i Israel och sade till dem: Dra ut ut och tag dig ett lamm efter dina släkter och döda dem påsk. 12:22 Och ni skall ta en knippe isop och doppa det i blodet som finns i bassängen och slå till överliggaren och de två sidostolparna med blodet det är i basonen; och ingen av er skall gå ut genom sin dörr hus till morgonen. 12:23 Ty HERREN skall gå igenom för att slå egyptierna; och när han ser blodet på överliggaren och på de två sidostolparna kommer Herren att passera över dörren och låter inte förgöraren komma in till dig hus för att slå dig. 12:24 Och ni skall hålla detta till en rättsordning för dig och dina söner evigt. 12:25 Och det skall ske när I kommit till det land som HERREN skall ge er, såsom han har lovat, att ni skall hålla detta service. 12:26 Och det skall ske, när edra barn skola säga till eder: Vad? menar du med den här tjänsten? 12:27 att I skolen säga: Det är Herrens påskoffer, som gick förbi Israels barns hus i Egypten, när han slog egyptierna och räddade våra hus. Och folket böjde huvudet och dyrkade. 12:28 Och Israels barn gick bort och gjorde som HERREN hade bjudit Moses och Aron, det gjorde de också. 12:29 Och det hände sig att vid midnatt slog HERREN alla förstfödda i Egyptens land, från Faraos förstfödde som satt på hans tron till den förstfödde av fången som var i fängelsehålan; och alla förstfödda av boskap. 12:30 Och Farao stod upp om natten, han och alla hans tjänare och alla egyptier; och det blev ett stort skrik i Egypten; för det fanns inte ett hus där det inte var en död. 12:31 Och han kallade Mose och Aron om natten och sade: "Stå upp och far! eder ut ur mitt folk, både I och Israels barn; och gå och tjäna HERREN, såsom I har sagt. 12:32 Tag också edra får och edra boskap, såsom I har sagt, och gå bort; och välsigna mig också. 12:33 Och egyptierna var angelägna om att folket skulle sända dem ut ur landet i hast; ty de sade: Vi äro alla döda. 12:34 Och folket tog sin deg innan den hade syrats, deras knådtråg som är bundna i sina kläder på sina axlar. 12:35 Och Israels barn gjorde enligt Mose ord; och de lånade av egyptierna juveler av silver och juveler av guld, och skrud: 12:36 Och HERREN gav folket nåd i egyptiernas ögon, så att de lånade åt dem sådant som de begärde. Och de skämde bort egyptierna. 12:37 Och Israels barn bröt upp från Ramses till Suckot, omkring sex hundra tusen till fots som var män, förutom barn. 12:38 Och en blandad skara drog också upp med dem; och får och boskap, till och med väldigt mycket boskap. 12:39 Och de bakade osyrade kakor av den deg som de bar fram ut ur Egypten, ty det var inte syrat; eftersom de stöttes ut Egypten och kunde inte dröja, och de hade inte förberett sig något proviant. 12:40 Och Israels barns främling, som bodde i Egypten, var fyrahundratrettio år. 12:41 Och det hände sig vid slutet av de fyra hundra trettio åren, Samma dag hände det sig att alla HERRENS härar gick ut från Egyptens land. 12:42 Det är en natt som måste iakttas för HERREN för att han förde dem ut från Egyptens land: detta är HERRENS natt att iakttas alla Israels barn i deras släktled. 12:43 Och HERREN sade till Mose och Aron: "Detta är ordningen för den påsk: Ingen främling får äta därav. 12:44 Men varje mans tjänare som köps för pengar, när du har omskuren honom, då skall han äta därav. 12:45 En främling och en daglönare får inte äta därav. 12:46 I ett hus skall det ätas; du skall inte bära ut något av det kött utomlands ut ur huset; I skolen icke heller bryta ett ben därav. 12:47 Hela Israels menighet skall bevara den. 12:48 Och när en främling bor hos dig och håller påsk till HERREN, låt alla hans mankön omskäras, och låt honom sedan komma nära och behåll den; och han skall vara som en som är född i landet ingen oomskuren får äta därav. 12:49 En lag skall gälla för den som är hemmafödd, och för främlingen det vistas bland er. 12:50 Så gjorde alla Israels barn; som HERREN befallde Mose och Aaron, det gjorde de också. 12:51 Och det hände sig samma dag att HERREN förde fram Israels barn från Egyptens land efter sina härar.