2 Korintierbrevet 11:1 Ville ni för Gud tåla mig lite i min dårskap; med mig. 11:2 Ty jag är avundsjuk över dig med gudfruktig svartsjuka, ty jag har hållit mig till dig till en man, så att jag kan framställa dig som en ren jungfru för Kristus. 11:3 Men jag fruktar att inte på något sätt som ormen förledde Eva genom sin subtilitet, så dina sinnen borde fördärvas från enkelheten som är i Kristus. 11:4 Ty om han som kommer predikar en annan Jesus, som vi inte har predikat, eller om ni får en annan ande, som ni inte har fått, eller ett annat evangelium, som ni inte har accepterat, kan ni mycket väl stå ut med honom. 11:5 Ty jag antar att jag inte var ett dugg efter de allra främsta apostlarna. 11:6 Men om jag är oförskämd i tal, men ändå inte i kunskap; men det har vi varit helt uppenbarad bland er i allt. 11:7 Har jag begått en förolämpning genom att förnedra mig för att ni skulle bli upphöjda, därför att jag fritt har predikat Guds evangelium för er? 11:8 Jag rånade andra församlingar och tog lön av dem för att tjäna er. 11:9 Och när jag var närvarande hos eder och ville, var jag ingen skyldig: för det som saknades mig, bröderna som kom från Makedonien försörjt sig: och i allt har jag hållit mig från att vara betungande till dig, och så ska jag behålla mig själv. 11:10 Liksom Kristi sanning finns i mig, så skall ingen hindra mig från detta skryt i trakterna av Achaia. 11:11 Varför? för jag älskar dig inte? Gud vet. 11:12 Men vad jag gör, det skall jag göra, för att jag skall avskaffa anledning från dem som önskar tillfälle; för att där de berömma sig, må de också finnas som vi. 11:13 Ty sådana äro falska apostlar, falska arbetare, som förvandlar sig själva in i Kristi apostlar. 11:14 Och inget under; ty Satan själv förvandlas till en ljusets ängel. 11:15 Därför är det ingen stor sak om även hans tjänare förvandlas till rättfärdighetens tjänare; vars slut skall vara enligt deras Arbetar. 11:16 Jag säger åter: Ingen må anse mig vara en dåre; om annat, men som en dåre ta emot mig, så att jag kan berömma mig lite. 11:17 Det jag talar, det talar jag inte efter Herren, utan som det var dåraktigt, i denna förtroende av skryt. 11:18 När jag ser att många berömma sig efter köttet, skall jag också berömma mig. 11:19 Ty I lider gärna dårar, eftersom I själva ären visa. 11:20 Ty ni lider, om en man för er i träldom, om en man förtär er, om en man ta av dig, om en man upphöjer sig själv, om en man slår dig på ansikte. 11:21 Jag talar om smälek, som om vi vore svaga. Dock varhelst någon är frimodig, (jag talar dåraktigt), är jag också frimodig. 11:22 Är de hebréer? det är jag också. Är de israeliter? så är jag. Är de Abrahams säd? jag med. 11:23 Är de Kristi tjänare? (Jag talar som en dåre) Jag är mer; i förlossningar rikligare, i ränder över mått, i fängelser oftare, i dödsfall ofta. 11:24 Av judarna fick jag fem gånger fyrtio slag utom ett. 11:25 Tre gånger blev jag slagen med spön, en gång blev jag stenad, tre gånger led jag skeppsbrott, en natt och en dag har jag varit i djupet; 11:26 På resor ofta, i faror av vatten, i faror för rövare, in faror av mina egna landsmän, i faror av hedningarna, i faror i staden, i faror i öknen, i faror i havet, i faror bland falska bröder; 11:27 I trötthet och smärta, i ofta vakande, i hunger och törst, i fasta ofta, i kyla och nakenhet. 11:28 Förutom det som är utanför, det som kommer över mig dagligen, alla kyrkornas vård. 11:29 Vem är svag, och jag är inte svag? vem är förolämpad, och jag bränner inte? 11:30 Om jag behöver ära, skall jag berömma mig av det som angår mitt svagheter. 11:31 Vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader, som är välsignad för för evigt vet jag att jag inte ljuger. 11:32 I Damaskus bevarade landshövdingen under kungen Aretas staden Damascenes med en garnison, som vill gripa mig: 11:33 Och genom ett fönster i en korg släpptes jag ner av muren och kom undan hans händer.