2 Korintierbrevet
6:1 Vi, som arbetare tillsammans med honom, bönfaller också eder att ta emot
inte Guds nåd förgäves.
6:2 (Ty han säger: Jag har hört dig i en behaglig tid och på dagen för
frälsning har jag stöttat dig. Se, nu är den välbehagliga tiden;
se, nu är frälsningens dag.)
6:3, utan att ta anstöt i någonting, för att ämbetet inte ska klandras:
6:4 Men i allt godkänner vi oss själva som Guds tjänare, i mycket
tålamod, i lidanden, i nödvändigheter, i nöd,
6:5 I ränder, i fängelser, i tumult, i arbete, i vaktningar, i
fastor;
6:6 Genom renhet, genom kunskap, genom långmodighet, genom vänlighet, genom det Helige
Spöke, av kärlek oskadd,
6:7 Genom sanningens ord, genom Guds kraft, genom vapenrustningen
rättfärdighet till höger och vänster,
6:8 Genom ära och vanära, genom ont rykte och gott rykte, såsom bedragare,
och ändå sant;
6:9 Som okänd och ändå välkänd; som döende, och se, vi lever; som
tuktas och inte dödas;
6:10 Liksom sorgsen, men alltid fröjd; som fattig, men gör många rika; som
att inte ha någonting och ändå äga allt.
6:11 O ni korintier, vår mun är öppen för er, vårt hjärta är vidgat.
6:12 I ären inte trånga i oss, utan I ären trånga i edra inre.
6:13 Nu till belöning i densamma (jag talar som till mina barn) varen ni
också förstorad.
6:14 Gå inte i ojämnt ok med de otrogna, för vilken gemenskap
har rättfärdighet med orättfärdighet? och vilken gemenskap har ljus
med mörker?
6:15 Och vilken överensstämmelse har Kristus med Belial? eller vilken del har han det
tror med en otrogen?
6:16 Och vilken överenskommelse har Guds tempel med avgudar? för du är den
den levande Gudens tempel; som Gud har sagt: Jag vill bo i dem, och
gå i dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
6:17 Gå därför ut ifrån dem och skilj er åt, säger Herren,
och rör inte vid det orena; och jag ska ta emot dig,
6:18 Och han skall vara en Fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar,
säger Herren den allsmäktige.