2 Korintierbrevet 6:1 Vi, som arbetare tillsammans med honom, bönfaller också eder att ta emot inte Guds nåd förgäves. 6:2 (Ty han säger: Jag har hört dig i en behaglig tid och på dagen för frälsning har jag stöttat dig. Se, nu är den välbehagliga tiden; se, nu är frälsningens dag.) 6:3, utan att ta anstöt i någonting, för att ämbetet inte ska klandras: 6:4 Men i allt godkänner vi oss själva som Guds tjänare, i mycket tålamod, i lidanden, i nödvändigheter, i nöd, 6:5 I ränder, i fängelser, i tumult, i arbete, i vaktningar, i fastor; 6:6 Genom renhet, genom kunskap, genom långmodighet, genom vänlighet, genom det Helige Spöke, av kärlek oskadd, 6:7 Genom sanningens ord, genom Guds kraft, genom vapenrustningen rättfärdighet till höger och vänster, 6:8 Genom ära och vanära, genom ont rykte och gott rykte, såsom bedragare, och ändå sant; 6:9 Som okänd och ändå välkänd; som döende, och se, vi lever; som tuktas och inte dödas; 6:10 Liksom sorgsen, men alltid fröjd; som fattig, men gör många rika; som att inte ha någonting och ändå äga allt. 6:11 O ni korintier, vår mun är öppen för er, vårt hjärta är vidgat. 6:12 I ären inte trånga i oss, utan I ären trånga i edra inre. 6:13 Nu till belöning i densamma (jag talar som till mina barn) varen ni också förstorad. 6:14 Gå inte i ojämnt ok med de otrogna, för vilken gemenskap har rättfärdighet med orättfärdighet? och vilken gemenskap har ljus med mörker? 6:15 Och vilken överensstämmelse har Kristus med Belial? eller vilken del har han det tror med en otrogen? 6:16 Och vilken överenskommelse har Guds tempel med avgudar? för du är den den levande Gudens tempel; som Gud har sagt: Jag vill bo i dem, och gå i dem; och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. 6:17 Gå därför ut ifrån dem och skilj er åt, säger Herren, och rör inte vid det orena; och jag ska ta emot dig, 6:18 Och han skall vara en Fader för er, och ni skall vara mina söner och döttrar, säger Herren den allsmäktige.