1 Korintierbrevet
2:1 Och jag, bröder, när jag kom till eder, kom inte med ett utmärkt tal
eller av visdom, som förkunnar Guds vittnesbörd för er.
2:2 Ty jag har bestämt mig för att inte veta något bland eder utom Jesus Kristus och
honom korsfäst.
2:3 Och jag var med dig i svaghet och i fruktan och i mycket bävan.
2:4 Och mitt tal och min predikan var inte med lockande ord av människor
visdom, men i demonstration av Anden och kraften:
2:5 att din tro inte ska stå i människors vishet, utan i kraften
av Gud.
2:6 Men vi tala vishet bland de fullkomliga, men inte visheten
av denna världen, inte heller av denna världens furstar, som kommer till intet:
2:7 Men vi talar om Guds vishet i ett mysterium, ja, den dolda visheten,
som Gud förordnat inför världen till vår ära:
2:8 som ingen av denna världens furstar kände till, ty hade de vetat det,
de skulle inte ha korsfäst härlighetens Herre.
2:9 Men som det är skrivet: Ögat har inte sett, inte heller örat hört och inte heller
kom in i människans hjärta, det som Gud har förberett
dem som älskar honom.
2:10 Men Gud har uppenbarat dem för oss genom sin Ande: för Anden
utforskar allt, ja, Guds djupa ting.
2:11 Ty vad människan vet vad en människa har, utom människans ande som
finns i honom? så känner ingen som hör Guds till, utan Anden
Gud.
2:12 Nu har vi tagit emot, inte världens ande, utan den ande som
är av Gud; så att vi får veta vad som fritt ges till oss
Gud.
2:13 Vilket vi också tala, inte med de ord som människans vishet
lär, men som den Helige Ande lär; jämföra andliga saker
med andligt.
2:14 Men den naturliga människan tar inte emot det som hör till Guds Ande, ty
de äro en dårskap för honom, och han kan inte känna dem, eftersom de
är andligt urskiljda.
2:15 Men den som är andlig dömer allt, men han själv döms av
ingen människa.
2:16 Ty vem har känt Herrens sinne, så att han kan undervisa honom? Men
vi har Kristi sinne.