1 Krönika
17:1 Och det hände sig, när David satt i sitt hus, att David sade till
Profeten Natan: Se, jag bor i ett hus av cederträ, men arken av
HERRENS förbund förblir under gardiner.
17:2 Då sade Natan till David: "Gör allt som är i ditt hjärta; för Gud är
med dig.
17:3 Och det hände sig samma natt, att Guds ord kom till Natan,
ordspråk,
17:4 Gå och säg till David, min tjänare: Så säger HERREN: Du skall inte bygga
mig ett hus att bo i:
17:5 Ty jag har inte bott i ett hus sedan den dag då jag förde upp Israel
till denna dag; men de har gått från tält till tält och från ett tabernakel
till en annan.
17:6 Varhelst jag har vandrat med hela Israel, har jag talat ett ord till någon av de
Israels domare, som jag befallde att föda mitt folk, och sade: »Varför hava det
har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?
17:7 Så skall du nu säga till min tjänare David: Så säger
HERRE Sebaot, jag tog dig från fårstallet, ja, från att följa efter
får, att du skulle vara härskare över mitt folk Israel.
17:8 Och jag har varit med dig varhelst du har gått, och jag har huggit
bort alla dina fiender ifrån dig, och har gjort dig ett namn som liknar dig
namnet på de stora män som finns på jorden.
17:9 Och jag skall bestämma en plats åt mitt folk Israel och plantera dem,
och de skola bo på sin plats och skola icke mer oroas; varken
ogudaktighetens barn skola mera ödelägga dem, såsom vid den
början,
17:10 Och sedan den tid då jag befallde domare att vara över mitt folk Israel.
Dessutom skall jag underkuva alla dina fiender. Dessutom säger jag dig det
HERREN skall bygga dig ett hus.
17:11 Och det skall ske, när dina dagar äro slutna, att du måste gå till
Var med dina fäder, så att jag skall uppväcka din säd efter dig, som
skall vara av dina söner; och jag skall upprätta hans rike.
17:12 Han skall bygga mig ett hus, och jag skall befästa hans tron för evigt.
17:13 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son; och jag skall inte ta min
barmhärtighet bort från honom, såsom jag tog den från honom som var före dig.
17:14 Men jag skall bosätta honom i mitt hus och i mitt rike för evigt, och hans
tronen skall stå fast för evigt.
17:15 Enligt alla dessa ord och enligt all denna syn, så gjorde så
Natan tala till David.
17:16 Och kung David kom och satte sig inför HERRENS ansikte och sade: Vem är jag, o
HERRE Gud, och vad är mitt hus, att du har fört mig hit?
17:17 Och ändå var detta en liten sak i dina ögon, o Gud; ty du har också
talat om din tjänares hus för en lång tid framöver, och snart
betraktade mig efter en hög mans egendom, HERRE Gud.
17:18 Vad kan David mer tala till dig för din tjänares ära? för
du känner din tjänare.
17:19 Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta
du gjorde all denna storhet, genom att förkunna alla dessa stora ting.
17:20 O HERRE, det finns ingen som du, och det finns ingen Gud förutom dig,
efter allt vad vi har hört med våra öron.
17:21 Och vilken nation på jorden är lik ditt folk Israel, som Gud
gick för att förlösa för att vara sitt eget folk, för att göra dig till ett namn av storhet
och fruktansvärda, genom att driva ut folk från ditt folk, vilka
har du löst ut ur Egypten?
17:22 För ditt folk Israel har du skapat ditt folk för evigt; och
du, HERRE, blev deras Gud.
17:23 Låt därför nu, HERRE, det som du har talat om din
tjänare och om hans hus vare befäst för evigt, och gör som du
har sagt.
17:24 Låt det även stå fast, så att ditt namn må vara upphöjt för evigt,
och sade: HERREN Sebaot är Israels Gud, Israels Gud.
och låt din tjänare Davids hus stå fast inför dig.
17:25 Ty du, min Gud, har sagt till din tjänare att du vill bygga honom en
därför har din tjänare funnit i sitt hjärta att be förut
dig.
17:26 Och nu, Herre, du är Gud och har lovat din godhet
tjänare:
17:27 Låt det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, det
det må vara för dig för evigt, ty du välsignar, HERRE, så skall det ske
vara välsignad för alltid.